Att ge en kjol till en vän
Att ge en kjol till en vän. En okomplicerad handling, en fin gest. Om inte vännen är av könet ”m” förstås. Könet: inte kjol.
Inget blir enklare av att den generösa vännen från vilken kjolen kom ifrån en gång var av könet ”k” eller ”F”. Könet: kjol.
Hon är inte det längre om hon nu någonsin verkligen varit det. Vem vet. Det finns ett minne av tillfredsställelse i leken när hon fick gestalta en man. En önskan att spela pojke i pjäser men istället fick hon spela mamma.
Men vem vet varifrån den tillfredsställelsen kom och om den någonsin blev mättad och försvann, av sig själv, eller om den blev utmanad och flydde. För den har blivit utmanad. Och man kan vilja leka pojke utan att vilja vara pojke och DET ÄR STOR SKILLNAD.
Och om den aldrig försvann då? Om nätter på uteställen med mycket alkohol och lite kläder aldrig var en sexuell frigörelse utan en förnekelse. Tight och urringat. Underkläder egentligen men vadå, jag är stolt över min kropp. Kjolen som ska ges till en vän.
Det var bra. Då. Det var det, jag är nästan säker. Kvinnans sexuella lust släpps lös i form av en artonåring som bara vill hångla och inte behöva fundera så jävla mycket.
Sedan kom tiden när det inte var lika bra. Att ta på underkläderna går inte och varför säger de hon hela tiden? Kan hon inte få säga han, bara ibland.
Ja, inte hela tiden för ibland så är blommiga klänningar väldigt fint och då blir det bra och då känns det bra men om det inte känns bra varför är det då så oändligt provocerande med en målad mustach? Kalsonger som döljer en vulva.
Kalsonger som döljer en vulva.
Att ge en kjol till en vän.
Det är inte en okomplicerad handling att ta på sig kjol och smink och gå på gatan när man är av könet ”m”. När ”m” står stämplat i ditt skrev ska du akta dig för kjolar.
Att inte ge en kjol till en vän.
