Queer som inkluderande begrepp

Jag och Anneli hade sushidate och pratade av oss lite om sådant man behöver prata om ibland. Bland annat om queerbegreppet. Ur perspektivet att det är ett lite extra inkluderande begrepp, för oss. HBT- rörelsen är bra men den är svårare att känna sig som en del av, eller kanske inte för mig, egentligen, jag gillar tjejer och jag heter Lovisa Lukas, hej jag får vara med! Men samtidigt känns den styrd av väldigt mycket historia och olika gruppers viljor som skaver lite. Framför allt pratade vi om HBT- begreppet som icke- inkluderande. För man måste tillhöra någon bokstav, någon och inte alla, och det kan bli som en legkontroll där man måste bevisa att man hör till och är en legitim del av rörelsen. Du är inte lesbisk om du ibland ligger med killar. Och transbegreppet är exklusivt till för transpersoner och att leka med könsroller är inte okej för det är faktiskt transpersonernas kamp som man inte får bråka med eller förlöjliga genom att ta för sig själv. Och då blir jag grymt obekväm för får inte jag kalla mig trans då? För tänk om jag kommer till en punkt när jag ångrar mig? Jag har en period i livet nu när jag har häng på byxorna, kallar mig Lukas och vill inte vara flicka. Inte vet väl jag om det kommer hålla i sig hela livet, får jag vara med ändå? För mig är queer det mer inkluderande begreppet. Där får jag vara med och säga: Jag är osäker i min könsidentitet. Eller jag är osäker över min identitet och min plats i sammanhang. Jag vill vara pojke för då känner jag att jag kan få vara som jag vill. Okej. Ah, och jag gillar tjejer också. Och egentligen kanske jag kan tänka mig att bli kär i killar också jag måste bara reda ut lite roller och förhållningssätt till män först i sådana fall men om ni dröjer kvar så återkommer jag. Okej. Det är något allmängiltigt att fundera över sig själv i en större kontext. Såklart. Och jag känner många som upplever att de inte kan leva upp till de könsnormer som vill bestämma hur de borde uppträda. Och måste man då bli HBT för att kunna säga: jag funkar inte riktigt i heteronormen. Jag funkar inte i den HETEROSEXUELLA MATRISEN. Det har jag lärt mig. Det säger Judith Butler och betyder ungefär: Att den biologi en föds med tolkas som antingen manlig eller kvinnlig vilket leder till att en antingen kategoriseras som biologisk man eller biologisk kvinna, sen har alla ett genus som delar upp oss i socialt kön (förväntat beteende) och på detta bygger hon på med förväntat begär. Typ får du könet man tilldelat dig vid födseln förväntas du bete dig som en man, bära tunga kassar och gillar bilar mm, och du förväntas begära en kvinna. Och vice versa. Vilket innebär att inte bara HBT- personer inte passar in utan även alla de som inte passar in i ett godkänt heterosexuellt beteende. Det inkluderar att bete sig som sitt kön, att organisera sina förhållanden på ett förväntat sätt, att ha förväntat sex och förväntade barn. Man behöver inte vara HBT för att känna sig exkluderad eller osäker. Och jag gillar Queer för jag upplever att där får man vara med, utan CV eller leg utan bevis på att man är tillräckligt mycket eller bra. Jag är så sjukt jävla ointresserad av pekpinnar eller att någon annan ska ha tolkningsföreträde för att censurera mitt språk så jag säger rätt eller gör rätt. Jag är trött på HBT. Kanske avtröttnar jag igen, men just nu vill jag inte vara med i den dumma gemenskapen för det känns som att jag måste vara det i kontrast till någon annan, som inte platsar. Och för att det blir en munkavel. Jag vågar inte föra en öppen och allmän diskussion för alltid är det någon man trampar på tårna. Det går inte att diskutera hur kön skapas, könsroller eller leka med könsuttryck för att någon står med pekpinnen. Och berättar vem som är berättigad till den diskussionen och varför det är viktigt att vara försiktig med uttryck. Jag vill utmana och experimentera och visst borde väl alla ha samma rätt att experimentera med och ifrågasätta de könsnormer/mönster/roller/uttryck för alla utsätts ju för dem. Sen är det inte alla som kallar sig HBT men alla lever i samma samhälle med samma normer omkring sig. Och alla skapar kön och normer hela tiden och alla måste därför få angripa detta faktum utifrån sina egna förutsättningar för att fundera och förhålla sig till det.

Kommentarer
Postat av: Siri

Fast jag har alltid känt mig ovillig att identifiera mig som queer eftersom begreppet känns trångt och pretentiöst. Jag föredrar att inte sätta någon etikett överhuvudtaget på min sexualitet..

Svar: Jag förstår definitivt hur du menar. För mig har Queer kommit att betyda: Allt som inte är norm-tvingande. Liksom. Som ett alternativ till legkraven i HBT-rörelsen, ur mitt perspektiv :)
None None

2013-01-09 @ 17:26:18
URL: http://wwwvd.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0